Lähteiltä. Kirjoituksia hymnologiasta ja liturgiikasta. Skrifter om hymnologi och liturgik. 3. vsk, nro 5.
Birgitta Sarelin
Förspelet till psalmboksrevisionen
Det finländska agrara samhället övergick mycket snabbt i ett industrialiserat och urbant samhälle under efterkrigstiden. Samhällsomvälvningarna ledde i religiöst avseende till en sekulariseringsvåg som började märkas tydligt på 1960-talet. Kyrkan ansågs stå för traditionella värderingar och kritiserades även inom de egna leden. Det socialetiska engagemanget ökade i synnerhet bland ungdomen. Protestsånger och andliga visor föddes i en ekumenisk anda. Visorna skrevs inte för något bestämt kyrkosamfund. Av stor betydelse för det svenskspråkiga Finland var visboomen i Sverige, där andliga visor gick fram på bred front. Visorna sjöngs vanligen till gitarrackompanjemang. Den gällande psalmboken från 1943 ansågs föråldrad och inaktuell. Samtidigt med den nya visvågen gick de internationella trenderna i gudstjänstmusiken i en restaurerande riktning. Det var bäddat för konflikt mellan företrädare för den traditionella kyrkomusiken och dem som hävdade att den nya andliga visan var kyrkans nya sång.
Tre skeden i den nya psalmbokens tillkomst
Det officiella initiativet till revision av 1943 års finlandssvenska psalmbok togs 1974. Följande år inledde den svenska psalmbokskommittén i Finland sitt arbete, som skedde i samarbete med den finska psalmbokskommittén som inlett arbetet ett år tidigare. Täta kontakter hölls speciellt på finlandssvenskt håll med de samtidigt arbetande psalmkommittéerna i Sverige och Norge, och det berodde långt på den gemensamma språkmiljön. Nya tillskott i psalm- och visskatten från Sverige behövde ju inte ens översättas.
Att sammanställa ett psalmboksförslag innebar att bestämma vilka gamla psalmer som skulle utmönstras eller behållas – och då mer eller mindre bearbetas – samt att leta efter nya psalmer att införa. Även psalmbokens disposition behövde ändras för att bättre svara mot tidens behov. Ett smakprov kallat Nya psalmer utgavs 1979 till prövning i församlingarna. Det färdiga förslaget utkom fyra år senare och kallades halvt officiellt Psalmer -83. Över hundra remissinstanser gav därefter sitt utlåtande om förslaget till kyrkomötet, vars uppdrag var att godkänna psalmboken efter att ha beaktat både kommittéförslaget och remissinstansernas utlåtanden. Under de olika perioderna i revisionsarbetet gjordes det delvis olika val. Slutresultatet blev att 1986 års psalmbok fick ett större antal psalmer (585) än Psalmer -83 (549).
Kyrkomötets psalmboksutskott 1984–1986 fotograferat i oktober 1985 på Kyrkostyrelsen. Från vänster: Birgitta Sarelin (sekreterare i svenska sektionen), Heikki Vaahtoniemi, Elly Sigfrids, Jussi Talasniemi, Fredric Cleve (ordförande i svenska sektionen), Esa Anttila, Paavo Kortekangas (utskottets ordförande), Raili Malmberg, Reino Ylimäki, Paula Kuisma, Kalevi Nummi, Henrik Perret, Reijo Mattila, Göran Stenlund, Arvi Ruuttunen, Hannu Vapaavuori (utskottets sekreterare) och Otso Sovijärvi. Kyrkostyrelsens arkiv.
Personliga glimtar från arbetet i psalmboksutskottet 1984–1986
Jag var sekreterare i svenska sektionen i kyrkomötets psalmboksutskott. Utskottet började sitt arbete i augusti 1984 och kunde avsluta det när psalmböckerna godkändes av kyrkomötet den 13 februari 1986. Svenska sektionen arbetade självständigt, men höll regelbundna möten tillsammans med finska sektionen för att avstämma gemensamma saker. Till dem hörde psalmbokens disposition och gemensamma psalmers form och melodier. Ibland hölls flera dagar långa möten med hela psalmboksutskottet på någon lägergård, då sektionerna arbetade var för sig och också i plenum. Då blev det långa dagar, men mellan varven var det god mat, mycket glädje och skratt, ibland i rena tröttheten. Kaffepauserna var viktiga. Tack vare att någon enstaka utskottsmedlem ville tända en cigarett ibland gick hela sällskapet ut i solskenet på backen. Så blev också rökpauserna ett välkommet avbrott för alla i det myckna sittandet.
Det var också viktigt att vakna i tid på morgonen till gemensam frukost och morgonbön. I mitt minne har Arvi Ruuttunens mäktiga morgonsång stannat. Han var far till prästen och operasångaren Esa Ruuttunen. Arvi agerade väckarklocka och sjöng Herraa hyvää kiittäkää till den finska melodivarianten (Vk 1986, 332b) i korridoren i logementet. Tror aldrig jag har blivit väckt av sådan psalmsång vare sig förr eller senare. Den var vacker och mäktig på samma gång.
En självständig psalmbok på svenska i Finland
Den finlandssvenska psalmboken är en självständig skapelse jämförd med den finska. Den står mitt emellan den finska och den rikssvenska psalmtraditionen och innehåller också många finlandssvenska psalmer. Så har det varit sedan 1886 års psalmböcker blev till. Medan Finland utgjorde östra rikshalvan av Sverige sjöng man ur 1695 års psalmbok, som gällde i hela riket vid gudstjänster på svenska. Under autonomins tid fram till 1886 användes också 1695 års psalmbok vid svenska gudstjänster. Antalet gemensamma psalmer i 1986 års psalmböcker är 261 varav 60 psalmer är nyinförda. Det gemensamma stoffet utgör 45 % av antalet psalmer i 1986 års psalmbok. 203 av dessa psalmer har samma melodier och därmed går de att sjunga samtidigt vid tvåspråkiga tillfällen.
Det kraftiga uppvaknandet inför samhällets sociala orättvisor på 1960-talet bidrog till att den nya psalm- och visdiktningen inte endast beaktade fromhetslivet. Sångerna och visorna uppmanade människan att se sin nödlidande nästa, både i närsamhället och på ett globalt plan. Det socialetiska engagemanget ökade i nästan alla psalmer skrivna efter proteståret 1968. I 1943 års psalmbok ingick 13 diakonipsalmer. Antalet nya psalmer med ett socialt-diakonalt tema i Psalmer ‑83 var hela 46. Kyrkomötet utmönstrade likväl några av dessa nya psalmer. Det socialetiska engagemanget från 1960-talet som ännu präglade Psalmer -83 avklingar därmed något i 1986 års psalmbok.
De psalmer som kyrkomötet återinförde eller nyinförde handlade i hög grad om gudstjänstliv och fromhet. Antalet psalmer i denna kategori ökade därför kraftigt i 1986 års psalmbok i relation till Psalmer -83. Några psalmer om gudstjänstlivet och kyrkoåret ingick bland nyförvärven, men psalmer med tonvikten på fromhet dominerade. Det relativt stora antalet väckelsesånger som kyrkomötet införde medverkade till att ge den nya psalmbokens fromhet en individualistisk karaktär. Jämfört med psalmboksförslaget bidrog de psalmer som återinfördes ur 1943 års psalmbok samt väckelsesångerna till att ge den nya psalmboken en mera traditionell prägel. Då kyrkomötet dessutom vid bearbetningarna av de äldre psalmerna återtog många formuleringar ur 1943 års psalmbok eller annars bearbetade psalmtexterna i en mera konservativ riktning, ger 1986 års psalmbok ett mera traditionellt intryck än Psalmer -83.
Hur hanterades konflikten mellan vismelodier och restaurerade gamla koralmelodier? Enkelt uttryckt var det väl så att det fördes en viss diskussion om ”kyrkligt värdig musik”. Man framhöll att visorna i psalmboken kräver en viss musikalisk urskillning. Alla melodier passar inte i högmässan utan kan sjungas vid friare församlingssammankomster. Månne inte denna diskussion i någon mån har fortsatt i och med psalmbokstillägget 2015.
Birgitta Sarelin är docent i praktisk teologi, företrädesvis hymnologi, och är pensionerad från tjänsten som akademilektor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon verkade som sekreterare i psalmboksutskottets svenska sektion 1984–1986.
Sarelin, Birgitta (1998) Behålla och förnya. Den finlandssvenska psalmboksrevisionen 1975–1986. Åbo: Åbo Akademis förlag.